Bild
Nästa artikel

Cadillac i Sverige. På riktigt.

Svensksålt

I en anspråkslös kamerakartong ryms en fantastisk bildsamling. Amerikanska bilar i Sverige. Som det var då. På riktigt. Vi fluktar i Cadillac-kuvertet.

Juli 1962. 14-årige Lasse Carlquist har fått en spritt ny Asahi Pentax småbildskamera. Asahifabriken lanserade Pentaxkameran redan 1957. Då var den en revolution på många områden, kanske främst för  den behändiga frammatningsarmen för filmen i stället för de vred som dittills använts av nästan alla inom kameraindustrin. Att kamerahusets spegel automatiskt återgick till skjutklart läge när man tagit sin bild var en annan viktig nyhet, liksom att flera av de viktiga reglagen (bländare, tid etc.) fick den placering som sedan kom att bli rådande för nästan alla spegelreflexkameror oavsett märke.
 
Objektiven är Asahis egna och kallas Takumar. De har ännu inte fått bajonettfattning utan skruvas på kamerahuset med gänga. Diametern är 42 millimeter och öppnar för att man på sin Pentax kan använda även mängder av andra objektivfabrikat förutom det egna.
 
Lasse fotograferar allt möjligt men framför allt fotograferar han bilar och allra helst amerikanska. Nya, nästan nya, äldre och riktigt gamla. De står här och var på smågatorna hemma i Skara, de finns på orterna runt omkring och hos handlarna i skaraborgska städer. Framför allt finns de i Stockholm. Lasse är ofta på besök, går gata upp och gata ned tillsammans med en nästan jämnårig kusin, Pentax ständigt beredd.
 
Oftast är den laddad med svartvitt, mer sällan med färgfilm. Filmen heter vanligen Gevapan eller Gevacolor, från företaget Gevaert, en konkurrent till Kodak och ännu inte sammanslaget med Agfa. Ibland står det Ilford på filmburken, framkallning och kopiering sker antingen hos Skara Pappershandel eller hos Rehns Foto.
 

USA-bilar då är något helt annat än nu. De är intressanta men röner knappast något intresse, raggarna undantagna. Det finns ingen Classic Car Week i Rättvik, ordet retro är knappt uppfunnet och antalet amerikanska toppmodeller från 1950-talet i landet är betydligt lägre än i dag. Motorhistoriska Sällskapet startades visserligen 1965 men begreppet ”veteranbilar” omfattar mest 1920- och möjligen 1930-talsbilar, de senare fortfarande siktbara då och då i ett allt mer modernt Stockholm.
 
Amerikanska bilar utanför raggarsvängen är av huvudsakligen två slag; bruksbilar som taxi och så bilar för folk som sticker utanför ramarna i folkhemmet. De har bilar som andas välstånd, kanske körs de av kändisar, medlemmar i popband eller helt enkelt av advokater och disponenter. Många av bilarna har märkvärdiga registreringsnummer, korta skyltar med A eller AA och så två, kanske tre siffror när vanligt folk har fem.
 
Inget annat märke kommer i närheten av Cadillac. Det är rent omvälvande att se en ny eller nästan ny Cadillac i havet av Morris Minor, PV, Ford Anglia, Opel Rekord, VW 1200 och Saab. En Cadillac från 1959 eller 1960 kommer som från en annan galax. Man vågar knappt gå nära, särskilt inte de exemplar som har CC- eller CD-skylt.
 
Lasse ser dem och fotograferar dem. Ibland är de alldeles nya, rödskyltade, oftast bara några år gamla. Inte drygt femtio som i dag.
 
Lådan till sin nya kamera behåller han som ett första fotoarkiv. Fotohandlarnas omsorgsfullt utformade kopie- och negativfickor radas efter varandra, numreras och dekoreras med små urklippta logotyper för respektive bilmärke. Snart når kuverten lådans andra vägg, ett nytt arkiv i en annan låda påbörjas. Fotoalbum köper han aldrig. Det hela växer till tusentals bilder, ibland försedda med korta kommentarer, oftast med plats, datum, bilmärke och modell.
 
Här tittar vi ned lite i ett av de kuvert där Lasse med Dymo skrivit ”Cadillac 1950-67”.
 
I USA-klassiker 1/2015 som utkommer den 14 april kommer vi att titta i Chevrolet-kuvertet.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.